Jag, en terrorist

Sent förra torsdag kväll, jag skulle precis gå och lägga mig, kom det ett mail från Blogger.
Det stod att deras anti-spam robot identifierat min blogg som en möjlig spam-blogg och att den med omedelbar verkan ålades restriktioner under det att en utredning startades. Till exempel kunde jag inte under den tiden publicera inlägg.
Jag kunde inte svara på mailet men om jag ansåg anklagelserna vara orättfärdiga kunde jag följa en länk och då skulle någon, ”an actual person”, inom ett dygn titta på min blogg och upphäva restriktionerna om det visades sig att jag var oskyldig.

Wow. Nu vet jag hur de som utpekas som terrorister känner sig. Man har inte en chans. De bestämmer. Max ett dygn blev snart en hel vecka. Trots ivriga påstötningar från min advokat.
Jag fattade förstås ingenting. Vad ÄR en spam-blogg? Någon som vet? Är det revolutionära inlägg? (Skulle inte nämnt Björn Afzelius). Är det för att man skriver för många/för tråkiga/för farliga kommentarer? (Skulle inte ha hyllat det där inlägget som hatade stads-jeepar.)

Eller så kanske de hittade mitt körkortsfoto och blev övertygade om – jag är ju dessutom halvtysk – att jag inte alls heter Stickler utan egentligen Baader.

Jag har alltså tillbringat nästan 7 dygn på bloggarnas Guantanamo. Utan rättegång, utan att ha fått veta på vilka grunder anklagelserna byggdes på. Typiskt George W.

Dygn i ovisshet och djupt kränkt.
Och under tiden har jag hunnit ha min 40-årsfest, och faktiskt även fylla 40. Och ingen i hela bloggvärlden kunde höra mina desperata skrik: ”Det är inte jag! Ni har tagit fel person, det är inte jag!”