Konstnärens dilemma...

Jag har skrivit två romaner.
Problemet nu är detta: när jag skrev den första hade jag ingen aning om ifall jag någonsin skulle få barn eller inte, när jag skrev den andra var barnen alldeles för små för att jag ens skulle tänka tanken att de någon gång skulle kunna läsa.

I år fyller min äldsta dotter tio och hon har börjat sluka böcker (Kitty, Harry Potter m.fl.). Hon tycker förstås det är jättespännande att pappa har skrivit en bok.
För en tid sedan kom jag hem och där satt hon i en fåtölj med Jungfrukammaren framför sig.
”Pappa, vad menar du med det här…”
Hon hade bara kommit till första raden: ”Första gången jag försökte röra vid hennes bröst hade jag ingen aning.”

Ja, det förekommer sex i boken. Och ja, det förekommer supande och ljugande. Och bedragande och ångest och människor som dör och könsord och…

Jisses.

Vad gör man? Försökte förklara att det är en vuxenbok och att hon nog får vänta några år innan hon läser den… men kan man förbjuda ens barn att läsa något man själv skrivit? Hur ska jag kunna förklara det? Nä, stumpan, det där går inte för din pappa har alldeles för snuskig fantasi och alldeles för sjuk hjärna och det vore inte bra för dig… men annars är jag en jättebra förebild!

Som tur är är hon ännu lite för liten för att faktiskt orka eller finna det intressant att försöka ta sig igenom en sådan bok. Men jag lever på lånad tid och jag vet om det…

Och ja, den andra romanen är än värre.