Barn

Barn är ett mysterium 1:

Häromdagen skulle vi käka pizza. Jag hade inga pengar, men mina döttrars små färgglada plånböcker ligger sprickfärdiga i lådan i hallen. Jag frågade den yngre (7 år) om jag kunde få låna 100 kronor av henne. Det gick bra.
Igår hade jag pengar och ropade på Lotta.
– Här Lotta, här är de hundra kronorna jag lånade av dig.
– Jaa, säger hon och började hoppa jämfota på stället.
– Vänta nu, säger jag, du vet att det här är dina pengar som jag lånat av dig.
– Ja.
– Det är alltså inte så att du får 100 kronor av mig. Det var redan dina pengar.
– Ja, säger hon, tar sedeln, tittar på mig med stora ögon, säger "Tack snälla pappa" och försvinner upp på övervåningen..
Några minuter senare kommer storasyster nerför trappan med halvsur min.
– Kan du inte låna pengar av mig nån gång också? säger hon.

Barn är ett mysterium 2:

I förrgår var Lotta hos tandläkaren. Hon var måttligt road, låg och vred sig i stolen, men hon var duktig och stod ut. hemma vid middagsbordet frågade jag hur det hade varit.
– Bra, sa hon med lite stolt röst.
Det är tyst några sekunder. Sedan säger Anna, 9:
– Jag vill också gå till tandläkaren!
– Va?
– Det är orättvist. Jag vill också.
– Vad är orättvist?
– Lotta har fått gå flera gånger i rad utan att jag har fått gå.
– Jaha...
– Det är orättvist.