Avbön

I det andra inlägget skrev jag att det här skulle bli en ”exklusiv” blogg, att jag inte skulle marknadsföra den utan bara se vilka som hittade hit av en slump. Det stämmer inte längre. Jag har nu lagt in bloggadressen som signatur i min privata mail...

Jag ber om ursäkt för de falska föresatserna. Jag trodde faktiskt det skulle bli så, men när jag väl fortsatte att skriva här insåg jag att jag faktiskt ville att folk skulle komma hit och läsa. Och att jag ville göra det jag kan för att leda dem hit. Sorry.

En bra dag annars. Näst sista arbetsdagen innan semestern och den blev bara halv. Å andra sidan kom det in ett jobb i dag som måste göras nästa vecka så det blir nog nån halv dag även där. Så är det att vara egen, friheten är stor men flexibilitet krävs.

Apropå jobb. Jag jobbar för att jag måste. I 100 fall av 100 skulle jag hellre välja att göra annat om jag hade möjligheten. Vara hemma, skriva böcker, vara med barnen i större utsträckning etc.
Men om jag nu måste jobba har jag ändå träffat ganska rätt, känns det som. Och det roligaste med att vara frilans är att det är så pass varierat.

Ett exempel (jag jobbar alltså som frilansjournalist och -formgivare): i tisdags gjorde jag två jobb. Ett på eftermiddagen åt tidningen Maskinentreprenören (allt du nånsin kan tänkas vilja läsa om grävskopor...) som innebar att jag i orange vägarbetarväst som det stod Peab på klättrade omkring på en jättelik asfaltsläggningsmaskin mitt på E 4:an norr om stan, där bilarna ven till höger och vänster om oss och där värmen från den kokande asfalten var olidlig, och försökte prata med han som körde maskinen vilket innebar att vi skrek varandra rakt i ansiktet. Man får inte vara blyg.

Senare samma dag satt jag i telefon med en amerikansk läkare som gjort en studie i hur mycket större risk de med nedsatt luktsinne löper att råka ut för olyckor i hemmamiljö (känner inte brandrök, märker inte om maten är gammal etc.) Att prata om en medicinsk studie med en svensk läkare är svårt nog, hälften av termerna de slänger ur sig har man aldrig hört talas om. Att göra det på engelska i telefon över Atlanten... det var hemskt. Men han var förstående... blev bara lite pinsamma tystnader emellanåt när jag bad honom vara tyst eftersom jag i skallen skulle översätta det han nyss sagt till svenska och dessutom skriva ner det...
Och i måndags ritade jag en tidning som heter Näringsliv i Västernorrland.

Variation var ordet, sa Bull. Men jag drömmer fortfarande om den där trissvinsten, typ 25 000 i månaden. Kanske dags att börja köpa trisslotter alltså.