Gubbjävel

Vill gärna säga något bra. Klokt, finurligt, från hjärtat. Beröra, kanske, rentav. Men det går fan inte. Inte i dag. Det snurrar för mycket i skallen, för mycket på gång.

Till exempel:

Håller på att förbereda blandskivor till lördagens fest. De är uppbyggda tematiskt.
En heter Cocktail-timmen.
En annan Efterfest.
En tredje För oss över 40.
En fjärde Hissmusik.
Blandskivor. Det är ett skitigt jobb men någon måste göra det.

Köpa vin och öl - hur mycket går det åt för 55 pers?
Handla mat till middagen.

Men inga lekar. Nej, det blir INGA lekar.

icki (som för övrigt har en mycket njutbar blogg) skrev att jag borde vara nöjd. Att jag har gjort det man ska, att jag kan fylla 40 och slappna av.
Ja, jävlar. Jag vill verkligen kunna det. Jag tror jag kanske kan. Jag hoppas jag kanske kan. I dag känns det lugnt. Andra dagar undrar man var fan åren tog vägen och hur kommer det sig att jag inte kan få in i min lilla hjärna att jag inte är ung längre.

Ett exempel:
I vintras var det ett gäng unga människor som hade fest i nåt av husen bredvid. Jag gillar fester, jag tycker absolut de ska festa. Det skulle aldrig falla mig in att ringa polisen bara för att det är livat.
Men nån gång mitt i natten var det ett jävla liv på gatan utanför och jag blev nyfiken. Öppnade balkongdörren och kikade ut och såg hur en mycket modig kille slet ner grannens brevlåda från sin stolpe och började spela fotboll med den.
Då tyckte jag inte det var lika charmigt längre så jag skrek åt honom: Vad fan håller du på med?

Först reagerade han inte, sedan slängde han en snabb koll åt mitt håll, tog sedan upp brevlådan, tog den under armen och började promenera därifrån.
Jag kunde inte hålla käften, utan ropade: Har du roligt?
Ingen reaktion. Jag stod kvar i några minuter, inget mer hände, gänget var kvar på gatan, killen med brevlådan fick sällskap av en tjej som stått en bit därifrån. Så hörde jag henne säga:

Vad ville gubben?

Det tog några sekunder innan jag insåg att det var mig hon syftade på. Jag drog igen dörren och gick och la mig.

Och det mest uppseendeväckande: när jag vaknade dagen efter satt min röda plastbrevlåda kvar på sin stolpe.