tisdag, september 26, 2006

Arbeit macht frei

Nyss hemkommen efter en vecka på den spanska solkusten. Jag kunde lika gärna åkt till Grönland.
Sex dygn, samtliga såg ut så här:

Upp halv nio. Dusch, frukost, kort promenad. Skriva mellan halv tio och ett, kanske halv två. Dusch. Promenad de 600 metrarna till torget för att äta lunch på en av tre restauranger som alla serverar samma mat. En öl. Tillbaka till lägenheten, en kopp Nescafé. Läsa Paul Austers nya i en halvtimme. Skriva mellan fyra och sju, kanske halv åtta. Dusch. Ett glas Sangria. Promenad de 600 metrarna ner till torget för att äta middag på en av tre restauranger som alla serverar samma mat. Hålla utkik efter Mikael Wiehe (de jag hyr av hade sett honom här i somras). Två glas rött. Tillbaka till lägenheten, titta på TV. I säng vid 12.


Enda skillnaden om jag varit på Grönland hade varit antalet duschar. (Har aldrig skrivit i bar överkropp förut. Det gav det hela ytterligare en dimension.)


En vacker dag kommer jag att tycka jag är en idiot som åker en vecka till en del av världen jag aldrig varit i förut och inte ser mig omkring. Faktiskt inte ser någonting, inte ett dopp i havet, inte pratar med någon, stänger in.

Men nu var det precis vad jag ville ha, vad jag längtat efter. Bara jag. Bara skriva. Fick ihop 50 sidor, nu har jag dryga hundra.
Och för första gången sen jag började det här projektet tror jag faktiskt att det kommer att bli en bok.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hoppsan! Kommer in i "samtal" om på vilket sätt ni ser ut när ni skriver ;-) Själv skriver jag allra bäst i tystnad, ensam, solokvist med datorn i min säng. Men det var inte det jag skulle säga. Jag skulle bara säga "hej", vet inte riktigt hur jag hittade hit, känner dig inte men hoppas att bokens berättelse (?) når ett slut du blir nöjd med.

10:50 em  
Blogger Stefan said...

Fan va coolt!

du gör "drömmen", dvs dra iväg, stänga in sig i ett (får man hoppas kyffe), skriver med sällskap av endast (får man hoppas whiskey?)...

*aaaaaviiiis*

9:51 em  
Anonymous Anonym said...

Nu vet ju inte jag om du läser de kommentarer du får här (såg att du inte varit här på ngn månad?) men iaf. Tack för orden på min blogg men nej nej nej. Jag lovar att det inte är mardrömslikt! Inte mer än livet i övrigt. Liksom.

11:25 fm  
Blogger Sara Ödmark said...

Det låter onekligen romantiskt. Den stretande författaren åker långt, långt bort och stänger in sig för att svettas fram sitt mästerverk. Jag tycker att beskrivningen av din vardag lät helt underbar, även om du inte såg dig omkring så mycket. Blir riktigt, riktigt avundsjuk.

7:15 em  
Anonymous Anonym said...

cool!

terribly jealous that you get to go to Spain while i while away the time in wet, and cold, and dreary.

sounds like you had the same number of restaurants there that we have here...synd. hur som helst...snart skall du få se hur jag har haft det in "corn-valley". lycka till med boken!

8:10 fm  

Skicka en kommentar

<< Home